En resa till Amerika

Anders Jepsson föddes den 11 maj 1844. Fadern, sockenskomakaren Jeppa Olsson, f. 1794 i Träne skrivs som då som torpare under Venestad nr.1 i Träne socken. Modern är Bolla Åkesdotter, f.1801 i Träne. Anders är sjätte barnet i familjen. Sedan tidigare finns det två söner och tre döttrar. Anders bor hemma tills han är 16 år gammal, då han tar tjänst som dräng på Venestad nr.31. Med det börjar en orolig tid för Anders som verkar ha svårt att slå sig till ro. Under nästan 14 år flyttar han varje år till en ny gård, utom vid ett tillfälle på "Adamsberg" i Nöbbelöv där han stannar i två år. Men hela tiden håller han sig inom ca.1 mils avstånd från Venestad. Han arbetar som dräng på gårdar i Träne, Salskog, Djurröd, Venestad, Vä och Örmatofta. Först när han någon gång i början på 1870-talet träffar Kersti Nilsdotter född 5/9-1845 i Örmatofta stannar han upp. Kersti och Anders fattar tycke för varandra och den 23/1-1874 tar de ut lysningsattest i Träne. Den 10 april gifter de sig i Träne kyrka, och därefter flyttar de till Örmatofta nr.10 i Träne socken, där Anders skrivs som torpare. Under de kommande åren utökas familjen med två söner, Ola 26/2-1877 och Nils 1/12-1878.



Resan till Amerika ...
Men redan när Nils föds är det stora förändringar på gång för familjen. År 1879 står det skrivit i husförhörslängden att torpet är indraget. Om det är detta som gör att Anders och Kersti bestämmer sig för att flytta över till USA, eller om torpet dras in på grund av deras beslut att emigrera går inte att få någon vetskap om

Den 6 maj 1879 emigrerade Anders till USA med sin hustru och sönerna Ola och Nils. Totalt lämnade 15 emigranter Träne församling vid detta tillfälle. Någon järnväg fanns inte i bygden vid den tiden utan första delen av resan måste skett med häst och vagn till närmaste station för vidare färd mot Malmö. Enligt uppgift från Emigrantinstitutet i Växjö så gick utresan med båt från Malmö. Detta styrks av utvandrarlistor från Poliskammaren i Malmö 1879, där man kan läsa att familjen åker från Träne till Sioux City, Iowa. Det framgår även att de betalat 433,90 för biljetten dit. En för den tiden svindlande summa för en vanlig, fattig torpare med familj (Summan motsvarar 22 791 kr i år 2010 penningvärde). Hur fick Anders råd, hur kunde han spara ihop så mycket pengar med hustru och två små barn att försörja? Från Malmö gick resan vidare till Hull/Grimsby i England, därefter tåg till Liverpool.

I Liverpool går emigranterna den 14/5 - 1879 ombord på fartyget S/S City of Montreal för vidare färd över Atlanten till USA och New York, dit de anländer den 24/5-1879. Väl framme i Nordamerika så fortsatte den långa resan till Amerikanska mellanvästern, där familjen bosätter sig i Sioux City i WoodBury County som ligger i delstaten Iowa. Klicka på kartan ...

Under vistelsen i USA använder sig Anders av efternamnet Holmberg. Dock skrivs namnet med olika stavningar i diverse register. Bl.a så står det Andre, Carrie och Olaf Hombury i år 1880 års folkräkning. Anders står då skriven som "Arbetare". Enligt familjetraditionen så försörjde sig Anders i första hand som lantarbetare "over there". Ett annat tillfälle där namnet stavas fel är i dödsattesten för sonen Nils, som avlider i lunginflammation i december 1880, bara 2 år gammal. Då skrivs efternamnet som Homburg. Det beror nog till en del på språkproblem, då det i Iowa folkräkningen för år 1880 noteras att varken Anders eller Kersti kan prata, läsa eller skriva engelska. Men det var inte bara sorg och bekymmer i familjen. I augusti år 1881 föds sonen August i Sioux City i WoodBury County USA, och blev därmed amerikansk medborgare (ett medborgarskap som han behöll livet ut)

Hem till Sverige igen ...

Men tiden i USA blev inte lång. Anders och Kersti längtade hem till Sverige igen. Den amerikanska drömmen var kanske svår att uppfylla för dem. Så efter bara 9 år i främmande land beslutar sig de för att göra resan tillbaka över Atlanten, och den 5 november 1888 återvänder familjen hem till Sverige och Vä. Tillbaka hemma bosätter de sig hos Dragonen Per Mattisson Cato på Vä Nr: 26. När Cato avlider i januari 1889 utvandrar 1 av hans 7 barn till USA. Redan tidigare under åren 1880-1884 har tre av hans barn rest över till landet i väst. I februari året efter lämnar ytterligare två av barnen och Catos änka Sverige. För familjen Cato gällde nog emigrationen att få en religionsfrihet som inte fanns här hemma vid den tiden. I flera husförhörslängder står det noterat ”Batister” om dem. I samband med deras avresa köper Anders och Kersti då det 1/64-dels mantalet på Vä nr.26 (Vä lyckor) där det bott inhyrda. Hur Anders och Kersti hade det och hur det gick för dem under åren där borta i USA vet vi inte. Men bara detta att kunna spara ihop pengar till resan tillbaka hem igen efter nästan 10 år, och därtill kunna köpa en bit mark hemmavid, bör ju betyda att det gått ganska bra. Från 1889 skrivs nu Anders först som "Åbo" i kyrkolängderna, därefter som hemmansägare i Vä församlingsbok för år 1900, och i församlingsboken för år 1910 står han som lantbrukare. På sin ålders höst överlåter Anders och Kerstin den lilla gården till yngste sonen August mot att de får bo kvar livet ut. Sonen Ola har utbildat sig till skomakare, tagit gesällnamnet Welander, och bor med sin familj i Örmatofta. Anders och Kersti bor kvar på sitt "undantag" tills han avlider den 22/6-1932, i en ålder av 88 år. I den bouppteckning som upprättas efter Anders Jepsson uppgår dödsboets behållning till 26:- S.Kr, vilket i dagens penningvärde motsvarar ca: 750:- S.Kr. Det lilla hemmanet redovisas inte där då det ju redan var överlåtet på sonen August.

När Kersti blir änka efter Anders skrivs hon i kyrkoboken som hemmansägaränka och bor kvar på gården. År 1937 flyttar hon och får tillbringa sitt sista år på Norra Åsum ålderdomshem, där hon avlider drygt 92 år gammal den 11/1-1938. Som dödsorsak anges ålderdomssvaghet.

August fortsatte att bruka det lilla lantbruket på Vä lyckor. Han blev kvar där resten av sitt liv. Han avlider 88 år gammal, -1969

Anders och hans hustru i fick båda ett långt liv. Ett liv som för dem måste varit både spännande och strapatsrikt. Många emigranter gjorde ju sitt livs resa när de reste över Atlanten till Amerika. Anders, Kersti och sonen Ola gjorde den långa resan två gånger! Ibland undrar jag hur mycket Ola, som var min farfar, kom ihåg av livet där borta och resan hem. Han var ju bara ett barn när han reste ut år 1879, men säkert en nyfiken 11-åring på hemresan år 1888.

Farfar var borta långt innan jag föddes, han avled i Örmatofta 68 år gammal år 1945. Det har berättats att han pratade en bra engelska hela livet ut och att han gärna tog i mot Amerikabesök i hemmet och sin lilla skomakarverkstad.